Syntetiskt DNA: Nästa generations datalagring
DNA, den genetiska ritning som finns för varje levande organism, är naturens mest effektiva lagringsmekanism och kan lagra cirka 215 miljoner gigabyte data per gram. Tillämpad på elektronik skulle denna lagringskapacitet kunna möjliggöra betydligt effektivare datacenter, snabbare databehandling och hantering av betydligt mer komplexa data. Utmaningen för detta tekniska språng ligger i att göra DNA, ett biologiskt material, kompatibelt med elektronik. Ett forskarteam vid Penn State University har lyckats överbrygga denna stora kompatibilitetsgap. Deras arbete, publicerat i Advanced Functional Materials och patentansökt, baseras på två material, enligt forskarna: syntetiskt DNA – kommersiellt tillgängliga, kemiskt producerade molekyler som bildar korta genetiska sekvenser skräddarsydda för behoven hos elektroniska enheter – och ett halvledarmaterial som kallas kristallin perovskit, som vanligtvis används i solceller, lasrar och datalagringsenheter. Forskarna utvecklade ett lagringsmotstånd, en så kallad memristor, som kräver mycket lite energi för att fungera. Konventionell…